1890-1918 Austrian Egon Schiele Gallery Egon Schiele (12 June 1890 ?C 31 October 1918) was an Austrian painter, a protege of Gustav Klimt, and a major figurative painter of the early 20th century. Schiele's body of work is noted for the intensity and the large number of self-portraits he produced. The twisted body shapes and the expressive line that characterize Schiele's paintings and drawings make the artist an early exponent of Expressionism, although still strongly associated with the art nouveau movement (Jugendstil). The most important collection of Schiele's work is housed in the Leopold Museum, Vienna. In 1907, Schiele sought out Gustav Klimt. Klimt generously mentored younger artists, and he took a particular interest in the gifted young Schiele, buying his drawings, offering to exchange them for some of his own, arranging models for him and introducing him to potential patrons. He also introduced Schiele to the Wiener Werkstätte, the arts and crafts workshop connected with the Secession. In 1908 Schiele had his first exhibition, in Klosterneuburg. Schiele left the Academy in 1909, after completing his third year, and founded the Neukunstgruppe ("New Art Group") with other dissatisfied students. Sitzender weiblicher Akt, 1914Klimt invited Schiele to exhibit some of his work at the 1909 Vienna Kunstschau, where he encountered the work of Edvard Munch, Jan Toorop, and Vincent van Gogh among others. Once free of the constraints of the Academy's conventions, Schiele began to explore not only the human form, but also human sexuality. At the time, many found the explicitness of his works disturbing.  Related Paintings of Egon Schiele :. | Portrait of Friederike maria Beer | Standing woman in a Long Cloak | Mother with Two Chilren III (mk12) | Moth with two Children | Portrait of Erich Lederer |
Related Artists:
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
John Douglas Woodward
1846-1924
Henri Toulouse-Lautrec
French Post-Impressionist Painter and Printmaker, 1864-1901 Henri de Toulouse-Lautrec, a direct descendant of the counts of Toulouse, was born on Nov. 24, 1864, at Albi. His eccentric father lived in provincial luxury, hunting with falcons and collecting exotic weapons. Henri began to draw at an early age. He suffered a fall in 1878 and broke one femur; in 1879 he fell again and broke the other one. His legs did not heal properly; his torso developed normally, but his legs were permanently deformed. Encouraged by his first teachers, the animal painters Rene Princeteau and John Lewis Brown, Toulouse-Lautrec decided in 1882 to devote himself to painting, and that year he left for Paris. Enrolling at the Ecole des Beaux-Arts, he entered the studio of Fernand Cormon. In 1884 Toulouse-Lautrec settled in Montmartre, where he stayed from then on, except for short visits to Spain, where he admired the works of El Greco and Diego Velazquez; Belgium; and England, where he visited Oscar Wilde and James McNeill Whistler. At one point Toulouse-Lautrec lived near Edgar Degas, whom he valued above all other contemporary artists and by whom he was influenced. From 1887 his studio was on the Rue Caulaincourt next to the Goupil printshop, where he could see examples of the Japanese prints of which he was so fond. Toulouse-Lautrec habitually stayed out most of the night, frequenting the many entertainment spots about Montmartre, especially the Moulin Rouge cabaret, and he drank a great deal. His loose living caught up with him: he suffered a breakdown in 1899, and his mother had him committed to an asylum at Neuilly. He recovered and set to work again. He died on Sept. 9, 1901, at the family estate at Malrome.